1. Det finns ingen vetenskaplig evidens för att könskorrigering har en positiv hälsoeffekt. MER

2. Det är stora mörkertal över ångrare. (Uppföljning över längre tid saknas, men tidig "eufori" som övergår till ånger är dokumenterad.). MER

3. Samsjuklighet (komorbiditet) av psykiatrisk problematik är mycket hög speciellt för pojkar/män (70-80%). MER

4. Könskorrigerande behandling (hormoner och eller kirurgi) minskar inte psykiatrisk problematik. MER

5. Suicidrisk minskar inte vid könskorrigerande behandling. MER

6. Man måste börja med att utreda psykiatri, inte ge affirmativ behandling av något slag innan utredning. MER

7. Bara team av experter med klinisk erfarenhet av att ställa  psykiatriska diagnoser skall utreda barn / ungdomar. MER

8. Barn / ungdomar växer ifrån sig könsinkongruens (80 – 90%) medans

däremot...  MER

9. ....behandling med pubertetsblockerare befäster könsinkongruens hos 100% av behandlade barn / ungdomar MER

10. Behandling med pubertetsblockare ökar psykiska problem hos flickor. Köndysfori minskar inte. MER

11. Det finns allvarliga medicinska risker och biverkningar av pubertetsblockare och hormonbehandling.. MER

12. Det är en myt, motbevisad av grundlig forskning, att vissa hjärnstrukturer hos transpersoner är mer lik det upplevda könet. MER

13. Det saknas långtidsuppföljning av effekter av könskorrigerande behandling (kirurgi, hormoner) på livskvalitet. MER

14. Barn och ungdomar med allvarlig könsinkongruens och möjlig psykiatrisk problematik kan inte anses kunna ge ”informed consent”.

15. Psykosociala omständigheter och historia måste undersökas och bekräftas. Föräldrars, anhörigas, vänners uppgifter måste beaktas.

16. Utredning skall vara kulturellt neutral utan bias av genusforskning, ideologi, politisk påverkan eller religiös dogma.